Vi är en grupp forskare som har tröttnat på att personer med kromosomkombinationen XX inte bereds samma möjligheter att forska i Sverige som de som har kombinationen XY. Vi vill med vår blogg uppmärksamma den diskriminering och nedvärdering som sker av forskare som också är kvinnor i det jämställda Sverige. Målet är att få till en ändring så att kön inte längre avgör vem som får forska i Sverige. Vi jobbar som forskare på diverse nivåer vid olika lärosäten och fakulteter samt företag på spridda platser i Norden. Alla händelser som beskrivs i denna blogg har inträffat. Om du är journalist och intresserad av mer detaljer kring någon händelse är du välkommen att kontakta oss på vetenskapskvinnan@hotmail.com.

onsdag 28 september 2011

Curlandet av män inom akademin

I ett chatt med karriärcoachen Nina Jansdotter diskuterades det relativt nya fenomenet att många yngre behöver curlas på jobbet (chattutdrag). Inom akademin har curling av unga män pågått betydligt längre än begreppet använts för att beskriva ett tvivelaktigt föräldraskap. Många män inom akademin behöver curlas för att kunna ta sig framåt i karriären då de ofta omges av betydligt mer kompetenta kvinnor. Två exempel på hur curlingen kan gå till beskrivs nedan. Händelserna inträffade på ett av Sveriges största lärosäten, men liknande händelser sker tyvärr runt om i vårt rike.

Den unga framgångsrika forskaren som också var kvinna hade skrivit en vetenskaplig artikel som var redo att skickas in för publicering. Hennes manliga äldre chef och tillika professor ansåg att det var av vikt att hans utsedde kronprins utökade sin publikationslista. Därför tog han utan att ens nämna det för kvinnan bort hennes namn från artikeln, där hon var seniorförfattare, och satte dit kronprinsens trots att kronprinsen inte hade haft något med studien att göra. Kvinnan tog upp övertrampet med sin prefekt, en äldre professor och tillika man, som sedermera blev dekan för fakulteten. Hans svar blev att han inte la sig i författarskap i de olika forskargrupperna. Ytterligare ett övertramp och ett inte ovanligt sätt att tillämpa ledarskap inom akademin. Det är nämligen många seniora akademiker som har misstolkat begreppet ”akademisk frihet”* till att betyda att man får göra som man vill mot vem man vill.

Att man kommer undan med att göra som man vill brukar personalavdelningarna se till i de få fall personen som är utsatt för övertramp av både sin närmaste chef och prefekt har civilkurage och styrka nog att ta ärendet vidare. En av de viktigaste funktionerna hos personalavdelningen är nämligen att tysta internkritik genom att sopa händelser under mattan och de är helt underställda lärosätenas ledningar. Därmed står de på den starkares sida så låt er inte luras av att de ger sken av att lyssna och förstå. Står på den starkares sida gör också fackföreningarna vilket kan te sig märkligt, men vid skärskådning är det inte så svårt att se den bakomliggande logiken. De starkare tenderar att ha fasta tjänster och utgör därmed en säkrare medlemsgrupp än de som utsatts för övertramp för den senare gruppen har ofta osannolika, otrygga anställningsformer. Samma logik praktiseras för övrigt vid löneförhandlingar skötta av fackföreningar. Medlemmar som ska sluta för att deras kontrakt löper ut förhandlas det inte för till förmån för dem som har fasta anställningar. För kollektivets bästa argumenterar man. Och så undrar fackföreningarna varför de har så svårt att locka gruppen visstidsanställda.

Meritförteckningen hos en av institutionens kronprinsar var litet tunn. Hos den testosteronstinna institutionsledningen beslutades att han skulle bli biträdande handledare för ett par doktorander i ett steg att förbättra den. Kruxet var bara att han inte var kompetent att handleda doktoranderna. Och huvudhandledaren, en äldre professor och tillika man, hade inte tid med mycket mer för doktorander än det tog att skriva upp att han handlett dem i sin meritförteckning. In kallas en av många de skickliga docentkompetenta forskare vars enda negativa egenskap var att de var kvinnor och institutionen därmed inte valt att stödja. Hon fick göra jobbet, medan kronprinsen fick ta åt sig äran. Att ens dryfta frågan med prefekten, för ovanlighetens skull en man i medelåldern, var otänkbart eftersom han låg bakom förslaget. Men varför göra jobbet kanske du invänder. Av lojalitet mot doktoranderna.


*Begreppet ”akademisk frihet” syftar på att forskare själva har rätt att välja inom vilket område de vill forska.